Det är nu jag saknar dig som mest.
Att jag ens tänker på dig är sjukt.
Nu har det gått 3 månader sen vi sågs sist.
t r e   j ä v l a   m å n a d e r   !
Det är dom värsta 3 månaderna i mitt liv.
Jag vill kunna förlåta dig, men jag kan inte.
Jag vill prata med dig, men jag är för feg.
Jag vill träffa dig, men jag vågar inte längre.
Det är nog lika bra att vi aldrig mer ses.
Varje gång det ringer tror jag att det ska stå "pappa".
Men precis när jag tar upp mobilen och ska kolla vem det är, 
så kommer jag på att jag inte ens har ditt nummer inlagt.
Om jag lägger in det får jag ångest, så jag låter det vara.
Men så fort jag tänker på dig vill jag bara försvinna.
Långt långt bort, där ingen kan hitta mig, det skulle kännas så himla bra.
Allting som jag ser, allting som jag hör påminner om dig.
Allting jag säger och allting jag rör påminner om dig.
Jag brukar sitta och tänka på alla våra minnen.
När vi var på tävlingar, fan vad roligt vi hade.
Jag saknar att bara kolla på dig när du tävlar.
Det var när vi var vid banorna jag var som lyckligast.
På den sista tiden bråkade vi mycket, väldigt mycket.
Sen tillslut orkade jag inte mer, så jag flyttade.
Men just nu känns det som jag gjorde fel.
Det känns som jag alltid gör fel, en massa fel.
Orkar seriöst inte mer, snart går jag i taket.
Om du inte vill ha något med mig att göra så håller jag mig borta från dig.
För det är nog det du vill, och om det är så du vill ha det så respekterar jag det.
Men fortfarande så jag älskar dig nog lite i alla fall.

Så nu efter alla våra gräl med klumpen i halsen säger jag farväl.


nu ska jag ut, sen när jag kommer in ska jag sova.
Godnatt alla söta små rara gullegrisar.